Varför?

Just nu ligger min lille ängel på sjukhus. Safirerna lyser inte riktigt lika starkt. Han har en källa av kraft inom sig som nästan aldrig verkar sina, men ibland läggs en slöja över denna styrka. Kämparglöden dämpas. Lunginflammation… Igen…

Jag har alltid haft en tro på Gud, men nu för tiden är vi osams Gud och jag. Jag saknar den tryggheten jag förut kände i min tro, för jag förstår inte. Vad har min son gjort? Att han har Angelmans syndrom har jag börjat förlika mig med. Han är nöjd och lycklig bara av att få finnas till. Han ler åt solen och skrattar när vinden blåser i ansiktet på honom. Vad som händer med världsekonomin bryr han sig inte det minsta om och kommer aldrig att göra det heller.

Det jag inte kan acceptera är att min största skatt ska behöva lida. Varför kan inte hans njurar få vara hela? Varför ska han behöva få kramper som gör att han slår näsan rakt i golvet? Varför ska han behöva ha ett så ömtåligt och känsligt immunförsvar att han får lunginflammation av minsta lilla virus. Mycket kan jag lära mig att acceptera, men inte sådant som dämpar safirerna. Om Gud vill pröva mig får han göra det på något annat sätt, för det här gör mig inte starkare i min tro. Det räcker nu! Bjud mig en axel att vila mot istället för att ideligen rycka bort mattan under mina fötter. Har Du, Gud, glömt bort hur man gör? Du kanske är lika vilsen som jag?

~ av angelmamman på 10 april 2009.

2 svar to “Varför?”

  1. Åh vad fint du skriver! Jag hittade länk hit från de nya bloggarna på bloggportalen och jag skall verkligen fortsätta att följa er väg!

    • Tack! Vad roligt att du gillar min blogg! Jag är än så länge bara i startgroparna, men jag ska försöka skriva av mig lite oftare. Var inne och nosade lite på din sida. Härligt att din livsglädje lyser igenom så varmt i din blogg, trots det jobbiga ni varit med om. Ibland är det svårt att begripa varför man tvingas gå igenom vissa saker, men jag förstår ändå att ni känner en stor tacksamhet över er son även om han inte bor hos er fysiskt. Han har gjort, och gör fortfarande, avtryck i era hjärtan som ingen någonsin kan sudda ut. Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: