Tillbaka på banan igen!

Påsken kom väldigt snabbt i år. Vi trodde att vi skulle få tillbringa hela stilla veckan på sjukhuset, men på långfredagen blev vi hemskickade. Det kändes lite ängsligt till en början. Hur skulle det gå? Skulle Lukas syresätta sig ordentligt hemma? Trots vår oro längtade vi efter att få åka hem! Vi har kommit fram till att namnet ”sjukhus” verkligen stämmer bra. Som anhörig  blir man sjuk av att vara där, instängd i ett trångt och varmt rum. Man sitter och stirrar på de vita väggarna och bläddrar i informationspärmen för hundafemtioelfte gången även fast man lärde sig både bibliotekets, apotekets, cafeterians och kioskens öppettider redan förr-förra gången Lukas var inlagd. Luften på sjukhuset i Skövde är dessutom väldigt torr. Lukas blir alltid väldigt hostig när han är inlagd där, även när det inte är lungorna som bråkar. Trots att syrgasen som skulle hjälpa honom formligen flödade ut i rummet känndes det ändå som att allt syre hade tagit slut för länge sedan. Klart att vi åkte hem, annars hade vi blivit mer galna än innan. Till och med vår bleka lille kämpe hade börjat tappa tålamodet.  

Det tog några dagar och några olika sorters antibiotika innan Lukas började piggna till. Han fick först en lite bredare sorts antibiotika som de trodde, tillsammans med syrgas och inhalationer, skulle räcka för att bota honom. Sedan kom läkarna fram till att han skulle få en annan sorts antibiotika intravenöst två gånger om dagen. När vi åkte hem fick han byta till en tredje sort, en riktigt sliskig sörja, som han skulle äta tre gånger om dagen i en vecka. Nu har den veckan gått och nu är det svårt att förstå att han var så dålig innan påsk. Han är pigg som en liten mört, den gladaste i sjön. Vi håller tummarna för att han får vara frisk ett tag nu.

Jag brukar alltid läsa på bipacksedeln när Lukas får nya mediciner. Det är spännande läsning, även om den inte alltid är så upplyftande. Det känns lite obehagligt att ge sin son mediciner som t ex har ”självmordstankar” och ”ångest” som biverkningar. För att vara tre år gammal har han stoppat i sig en hel del för att fungera som människa. Ända sedan han föddes har han alltid ätit någon form av antibiotika, eftersom han har en urinvägsmissbildning. Hur många sorter han haft har jag tappat räkningen på för länge sedan. Det är ett under att det fortfarande finns något som bite på de baciller som ibland hoppar på Lukas.  De senaste två åren har han dessutom ätit mediciner mot epilepsi. För tillfället har han 3 EP- mediciner. Förutom detta måste vi ge honom sömnmedicin för att få chansen att sova på nätterna. Det är långt ifrån alltid den hjälper, men utan den skulle han nog sova ännu mindre. Ibland känns det sorgligt att behöva ge honom alla dessa konstiga piller och vätskor. Det känns som att det vid det här laget borde vara medicin som flyter runt i ådrorna på honom istället för blod. Dessutom blir man ibland rätt trött på att stå och köa på apoteket, eller ringa och påminna om att det är dags att skriva ut ett nytt recept. Å andra sidan är vi oerhört tacksamma för att det finns mediciner. Utan dem skulle vare sig Lukas eller hans pappa finnas. Vi tänker ibland på hur det hade gått för Lukas ifall han hade blivit född någon annan stans, i ett land med sämre sjukvård,där man helst ska glömma bort sitt barn ifall det inte följer standardmallen. Jag är glad och tacksam att vi bor i Sverige och att Lukas kom till mig, för jag vill inte glömma bort honom! Det är omöjligt! Har man en gång träffat honom kan man aldrig glömma honom, och har man en gång hört hans skratt bleknar alla andras i jämförelse. Lukas är unik! En riktig liten soltråle som värmer och lyser upp allt omkring sig. Det mest fantastiska är att han är min!

~ av angelmamman på 20 april 2009.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: