Host, host…

Ja ha… nu är det dags igen… Lukas har kommit hem från korttidsboendet idag. Med sig hade han, frånsett all packning, en ny förkylning. Eftersom han har problem med förkylningsastma blir varje förkylning jättetuff. Förra gången utvecklades den till lunginflammation, och det är bara några veckor sedan vi fick åka hem från sjukhuset. Hoppas vi får hejd på det tidigare denna gången. Nu blir det inhalationer både dag och natt, och tvättmaskinen kommer gå varm av alla slemmiga, nerspydda kläder och lakan. 

Ibland vill jag bara skrika rakt ut: ”Nu räcker det! Det får inte plats mer jobbiga saker på vår karta nu! Den är full!” Ändå händer det hela tiden nya saker som prövar oss. Det är svårt att fortsätta vara positiv, när livet hela tiden drar undan mattan under fötterna på en. Varför blir det så? Jag försöker vara en positiv person som tar tillvara på ljusglimtarna i tillvaron, men ibland är molnen så mörka och tunga att man undrar om solen någonsin kommer visa sig igen. Då är det tur att man har fått världens gladaste unge. Även fast han har så mycket problem med både det ena och det andra är han nästan alltid glad. Han kan ha 40 graders feber och vara riktigt dålig och ändå fnittra och fyra av världens varmaste leende som glada pilar omkring sig. När man blir träffad av en sådan pil skingras nästan alltid de tunga molnen och solen visar sig på nytt. Då får man kraft att kämpa vidare.

~ av angelmamman på 27 april 2009.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: