Spännande och lite läskigt

Idag har jag och Håkan varit på en extra kontroll på MVC eftersom bebisen låg på fel håll i fredags. Idag låg den fortfarande envist med huvudet upp, så i morgon har vi fått en tid för att göra ett vändningsförsök. Vi ska vara på sjukhuset kl 10:45 och jag ska vara fastande från kl 8:30 ifall de måste göra ett kejsarsnitt. Det känns lite läskigt, för snitt är verkligen det sista vi vill göra. Om det verkligen behövs för barnets eller mitt bästa är det ju inte så mycket annat att göra. Anledningen till att vi inte vill att det ska bli snitt är helt enkelt Lukas. Jag kommer behöva ta hand om Lukas även efter förlossningen, med allt vad det innebär. Vi lyfter honom mycket och man får vara beredd på hugga i precis när som helst. Dessutom kan man få sig en hård spark i magen när man hjälper honom att kissa. Det är absolut inte illa menat, utan han sprattlar för att han är så himla busig. Om man då är nyopererad kan det ju ställa till en hel del problem. Dessutom ska man ju inte lyfta mer än bebisen en tid efter snittet. Vi hoppas verkligen att det går problemfritt i morgon, även om vi kommer ta med oss BB-väskan och kameran för säkerhets skull. Dessutom ska vi packa i ordning lite inför Lukas helg på korttids och städa av här hemma. Idag har vi dessutom monterat ihop spjälsängen, men det gjorde vi faktiskt redan innan vi åkte till MVC. I kväll ska vi däremot bädda den och lägga på överkastet. Det är ju skönt att ha det mesta klart ifall vi kommer hem med en liten skrutt till helgen. Som sagt: Spännande och lite läskigt är det allt.

När vi hade hämtat Lukas på förskolan idag åkte vi upp till Mössebergs djurpark. Lukas tyckte att det var toppen och titta på alla djuren. Av någon konstig anldedning kommer ofta djuren fram till just Lukas. Då blir han så klart helt överlycklig. Det var alldeles fullt av folk på berget idag, så vi kunde bara drömma om att hitta ett ledigt bord att fika vid, så vi gick en runda och tog med oss fikat hem istället. Ibland är det svårt när man är ute bland en massa folk med Lukas. Man kan förstå att en del (de flesta) barn tittar, viskar och pekar när de ser honom. De kanske aldrig har sett någon kille som Lukas innan. Idag var det till exempel en kille som putte på sin kompis och viskade något. Vi hörde inte vad han viskade, men kompisens svar avslöjade honom: ”Ja, men vad spelar det för roll om han är handikappad?” Bra svarat, kompis! Samtidigt nyper det allt till lite i hjärtat när ungar viskar om ens barn. Men, men… de vet inte så mycket om världen än. Tusen gånger värre är det när vuxna stannar upp, nästan växer fast i marken och  glor så att ögonen så gott som trillar ur skallen på dem. Då önskar man att man hade något bra att säga, eller också skulle man ha en informationslapp att dela ut. Undra vad de skulle säga då? Oftast låtsas man som om det regnar, för man orkar ju inte vara angelman-ambassadör hela tiden.

När vi kom hem från berget fikade vi på altanen på baksidan av huset. Så härligt att kunna sitta ute i lugn och ro. Gott om plats är det också. Lukas smaskade i sig en jättebulle Håkan hade köpt på ICA. Den fick helt klart godkänt 🙂 Lukas är en bulltokig grabb, och den smakade nog extra bra idag eftersom han i stort sett hade ratat maten på förskolan. Påskbord dög inte åt herrn, utan han åt mest tomat, gurka och frukt. Man behöver verkligen inte göra sig till när det gäller mat till Lukas. Det enkla, till exempel falukorv och makaroner, går oftast bäst. Och ärtor, eller gröngölingar som vi kallar dem 🙂 

Nu ska jag gå och mysa lite med lilleman, som ligger och tittar på film.

~ av angelmamman på 20 april 2011.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: