Väntar…

Sitter här vid datorn och väntar på att telefonen ska ringa. Igår, efter en lång dag på sjukhuset med Lukas, kom det hit en tjej från assistansbolaget. Hon hade i sin tur med sig en tjej som eventuellt ska börja jobba med Lukas på eftermiddagarna. Kändes väldigt konstigt att sitta ”på andra sidan bordet”, att inte vara den som sökte jobb. Tjejen verkade trevlig och intresserad, så mötet gick bra. Nu väntar vi bara på att de ska ringa från bolaget och säga ifall hon vill ha jobbet eller inte. Om hon vill börja här kommer hon på introduktion redan 12:45. Om hon inte vill börja har vi problem! Vad gör vi då? Det löser väl sig alltid på något sätt, men det vore ju skönt om det var klart innan vi blivit fyra i familjen…

Som jag skrev var vi iväg en sväng till sjukhuset igår. Vad många barn det var där!!! Är alla sjuka nu? Vi fick vänta och vänta, men som tur var kom Lukas mormor och höll oss sällskap. Roligt för oss båda att slippa vara själva, för det finns inte många saker som är tråkigare än att vara på ett sjukhus och bara vänta. Lukas skötte sig exemplariskt, trots att han egentligen var väldigt trött. Han vaknade redan 4:15 i går, så det var ju inte så konstigt om han var lite sliten. Läkaren trodde i alla fall att han fått en ny urinvägsinfektion, så det blev antibiotika igen. Han fick Cedax även denna gång. Hoppas bara att det verkligen är en ordentlig infektion den här gången. Sist fick han Cedax, men då visade det sig senare att det egentligen var en ganska snäll bakteriestam som var orsaken. Han hade inte behövt den medicinen då, utan kunde ha fått något ”snällare”. Det låter kanske konstigt att man hoppas att det är en ”ordentlig infektion”, men det beror helt enkelt på att många av de bakterierna som orsakar urinvägsinfektion redan har blivit resistenta mot många sorters antibiotika. Cedax är en bredspektrum-antibiotika som än så länge klarar av att ta knäcken på många sorters bakterier. Om Lukas får den sorten för ofta, även när den egentligen inte behövs, blir snart fler bakterier resistenta och då är det inte mycket som biter på skiten. Då återstår ett fåtal andra sorter plus intravenös antibiotika. Vad händer sedan när inte de heller räcker? Det är luriga grejer det här med resistenta bakterier!!! Det tar betydligt längre tid att utveckla nya sorters mediciner än vad det tar för en bakterie att mutera och bli resistent. Det är en kapplöpning vi aldrig kan vinna, så därför vill vi inte gärna att Lukas får starkare sorter än vad som är nödvändigt. Eftersom man inte får svar på urinodlingen för än efter några dagar måste ofta läkarna chansa, speciellt med tanke på Lukas låga njurfunktion. Han har ju bara ca 30 % funktion kvar, eventuellt ännu mindre, så de vill inte riskera något. Därför tar de hellre i lite extra. Ja, det är verkligen en svår balansgång!

När jag ändå sitter här vid datorn passar jag på att fixa lite med Lukas bilder. Han har en schematavla, men tyvärr är vi rätt slarviga med att använda den. Nu när det förhoppningsvis börjar en ny assistent tänkte vi sätta lite fart med bilderna igen. Här kommer några av de senaste tillskotten: 

Flingor

 

Klä på sig / byta kläder

Duscha

 

Tvätta sig / vattenlek

Nu är det bara att klippa och laminera! Känns alltid bra när man fått till lite nya bilder. Det ökar ju Lukas möjlighet till kommunikation och förståelsel. Man blir verkligen glad när man märker att han har lärt sig en ny bild, när han förstår vad det är man menar. Målet är ju att han så småningom kan ta fram en bild och visa vad han vill göra.

Nu ringer det! 

~ av angelmamman på 04 maj 2011.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: