Försöker mig på virkningens ädla konst…

…men jag kan inte direkt säga att det går bra. Fick en bok om hur man virkar små monster i present av mamma och pappa. Nu har jag bestämt mig för att försöka mig på en liten filur, men attans vad det är pilligt. Jag får lite flash-backs från högstadiet, senast jag virkade något. Den gången blev det en vinröd, liten duk. Den här gången verkar det knappt bli ens en tummetott. Men skam den som ger sig. När första monstret är färdigt, om det så blir om ett år, ska jag lägga upp en bild här. Jag vill verkligen lära mig att virka!

Av mor och far fick jag bland annat även två pallkragar till trädgården. Funderar på vad vi ska så för något i dem. Vi har blivit två trädgårdsnördar, Håkan och jag. Eftersom vi i vanliga fall är rätt usla när det gäller blommor, satsar vi på kvantitet istället för kvalitet. Om plantorna dör finns det förhoppningsvis några som klarar sig. Nej, jag skojar bara. Det känns faktiskt riktigt roligt att mixtra i trädgården, så vi ska verkligen göra vårt yttersta för att hålla liv i våra små skyddslingar. Ser verkligen fram emot att kunna plocka våra egna bär och grönsaker! Mums! Fick en trädgårdsbok av Håkan, så jag ska se vad det står i den om pallkragar. Vore kul att testa, men vi väntar nog tills det går att lita på utetemperaturen. Det vore ju i alla fall bra om det inte kom en massa snö igen! Minusgrader vill vi heller inte ha!  

Nu ska jag ju snart vara mammaledig i ett år, och vem vet hur saker förändras under den tiden. Jag kanske inte alls är sugen på att jobba igen, utan kanske har förvandlats till en riktig helylle-hemmafru. Jag kanske både virkar, stickar, syltar, saftar och bakar så fort jag får chansen. Sen står man på någon marknad och säljer marmelad och virkade dukar… Eller inte 😛  

Lukas har åkt med mormor och morfar hem, så nu har jag och Håkan lite tid att pusta ut. Lukas är en helt fantastisk liten grabb, men han är envis som synden och har en vilja av stål. Idag hade han inte varit hemma länge innan han fick ett raseriutbrott. Han har börjat luggas den sista tiden, och eftersom han är stark som Hulken gör det riktigt ont. Han vet egentligen att han inte får, men vi säger till honom släpper han inte, utan tar tag med andra handen också. När man säger åt honom att sluta blir han skogstokig. Tårarna sprutar som på Lille Skutt. Tidigare har han alltid gett supergoa kramar, men nu kan man nästan räkna med att få ett ordentligt ryck i kalufsen samtidigt. Det är så tråkigt! Vi försöker få honom att klappa på håret istället, men än så länge går det inte speciellt bra. Håkan har väldigt kort hår, så Lukas får inget grepp hos honom. Däremot drar han honom hårt i öronen istället. Inte så kul det heller. Hoppas att detta är en övergående fas, eller att han lär sig att klappa och känna på håret istället. Har hört om en angelmankille som lärde sig det, så vi får väl kämpa på. Luggandet måste i alla fall få ett slut, för jag har ingen större lust att snagga mig. Dessutom börjar även hans personal på förskolan och korttids tycka att det är lite jobbigt, så vi får kämpa gemensamt allihop. Han är ju egentligen så himla snäll, så det är synd att han håller på så här.

Nu är det dags att äta lite kvällsmat. Klockan är egentligen alldeles för mycket, men samtidigt behöver tårtbiten i magen få sällskap av något lugnare. Te och smörgås kanske.

God natt!

~ av angelmamman på 06 maj 2011.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: