Gos!

Idag har i stort sett bara legat och gosat med Saga. Så härligt! Hon är verkligen en helt fantastisk liten tjej! Ja, jag vet att jag är partisk 😉 Vilan är dessutom är det välbehövligt för mina stackars fogar. Jag har haft besvär av foglossningar sedan v. 18 men ändå varit tvungen att kämpa på med Lukas hela graviditeten. Måttot har varit: Det går så länge det går. I mars ramlade jag i trappen här hemma, och efter det gick det ju ännu sämre. Jag har fått mycket hjälp av Håkan och av mina föräldrar, men har ändå gjort alldeles för mycket. Eftersom fogarna har varit så illa tilltufsade har jag omedvetet kompenserat med min högra stjärtmuskel. Det låter lite kul, men smärtan är olidlig. Det är som mjölksyra som bara esalerar tills man knappt vet vart man ska ta vägen. Jag har varit med om en hel del smärta i och med mina hjärtproblem, men det här är något helt obeskrivligt. I förrgår fick jag träffa en jättebra sjukgymnast, så nu har jag fått en TENS-apparat som jag ska använda dagarna i ända ;-). Dessutom har jag fått tips på hur jag ska röra mig och förflytta mig. Hon sade även: Du MÅSTE vila nu! Från och med nu kan du INTE köra på som vanligt! Du MÅSTE hitta tid för att VILA! Med tanke på alla bra tips och TENS-apparaten önskar att jag träffat henne redan innan jag åkte hem från BB!

Nu känns det konstigt med all tid man har som mammaledig. Jag behöver bara ta hand om vårt lilla underverk och se till att jag själv får i mig lite mat och vilar. Allt annat kommer i andra hand. När vi fick Lukas fanns det nästan ingen tid över för gos, för vi hade fullt upp med omläggning av hans suprapubiskateter och provtagningar. En suprapubiskateter är en slang som går genom bukväggen och kontinuerligt tömmer ut kisset som finns i blåsan. Katetern är fäst med ett par stygn och sedan hålls slangen även fast med Tegaderm (typ genomskinlig självhäftande plastfilm). Kisset rinner sedan ut i en kateterpåse som man t ex kan gömma i byxorna. Suprapubiskatetern behövde läggas om en gång i veckan, och för detta åkte vi nästan 8 mil enkel resa, från Arvika till Karlstad. Provtagningen skedde två gånger i veckan, också i Karlstad. En gång i veckan var i samband med omläggningen och en gång i veckan åkte vi dit separat enbart för provtagning. Efter lite tjat slapp vi efter ett tag åka två gånger i veckan, utan fick ta den separata provtagningen i Arvika istället. Tyvärr var de inte så bra på att sticka honom, så ofta slutade det med att vi ändå fick ta en tur till Karlstad. Tillslut blev vi själva fullfjädrade omläggningsproffs, för tegadermen släppte ofta, speciellt när det var svettigt på sommaren. Vi hade ständigt full utrustning hemma för alla eventualiteter. Så här såg det ut Lukas första 8-9 månader, och som förälder var man helt slut. Vissa trodde nog att jag fått en förlossningsdepression, men NEJ, jag var bara J*****T trött. När folk sade: ”Passa på att njuta av spädbarnstiden” ville jag bara ge dem en snyting. Vad då njuta? Det var ju ett heltidsjobb, för sjutton! Ett riktigt heltidsjobb! Tömma kiss, mäta kiss, lägga om, ge mediciner m.m. Vi var till och med tvungna att ge Lukas ren saltlösning i munnen flera gånger om dagen för att han skulle få ordning på sin saltbalans. Den lösningen användes vanligtvis för rengörin, så stark var den. Vi kände oss som bovar. De som valt att arbeta med detta får ju betalt. Själva blev vi ju helstressade och Lukas var konstant ärrig under fötterna där de stack honom när de tog proverna. Efter typ 9 månader försvann alltså slangen, men sedan har den återkommit vid ett par tillfällen. Han har även hunnit med att ha en pyelostomikateter = en kateter som går rakt in i njuren. Vid den infarten satt det en rund plastplatta fastsydd i ryggen på Lukas, och som minne av den har han ett ärr som ser ut som en blomma. Från den blomman går det ut en stjälk= ärret från hans uroplastik-operation. Han har varit med om en hel del, vår lille gosse, och vi hoppas att Saga slipper vara med om ens en bråkdel. Nu vill vi hinna med att gosa istället!

Nej, nu ropar min lilla tös på mig. Maaaat!

~ av angelmamman på 20 maj 2011.

2 svar to “Gos!”

  1. Vad härligt att du kan njuta! 🙂

    • Ja, verligen! Den här gången ska jag verkligen försöka ”ta tillvara på spädbarnstiden”, som alla pratade så varmt om när Lukas var liten. Man får allt passa på, för om Saga nu är en frisk, ”vanlig” tjej lär väl utvecklingen gå i super-räser-fart. Jag lär väl dock inte pusta ut för än vi har varit på första utvecklingssamtalet i skolan…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: