Vad det kliar!!!

Ärret driver mig fortfarande till vansinne! I fredags var jag och lade om det igen. Det verkar vara en trådände från ett stygn inuti magen som sticker ut lite för långt, och därför vill inte huden dra ihop sig helt där. Sköterskan försökte knipsa av tråden, men det var för svårt att få grepp om den. Hon ville inte böka för mycket och göra såret större, så det fick vara för den  här gången. Jag bad henne att ta bort de andra kirurgtejparna, för att få koll på hur det såg ut under dem. Under den ena var det en liten varklump, och under den andra hade sårändarna legat lite om lott. Det hade gjort att det blivit lite skavsår. Annars såg det relativt bra ut, tyckte hon. Efter att ha tvättat av allt ordentligt lade hon på ett grönt ”gele-nät” som skulle hjälpa till att torka ut såret. Sedan plåstrade hon om de värsta ställena. Nu har jag ett stort och ett lite mindre paket på magen. På tisdag ska jag tillbaka igen. Hoppas det ser bättre ut då! Just nu kliar det så att jag håller på att bli tokig. Jag har vett nog att inte klia på själva såret, utan klöser lite högre upp på magen. Dessvärre har jag ingen känsel där, så det hjälper inte speciellt mycket… Det känns mest som att jag kliar på någon konstig gummihud. Ska bli spännande att se hur mycket känsel som kommer tillbaka.

Jag längtar verkligen till att magen läker ihop ordentligt så att jag kan hjälpa till lite mer med Lukas. Håkan får verkligen slita just nu. Jag förstår att det är jobbigt för honom, men ibland när han suckar och stönar känner jag mig så skyldig. Då önskar jag verkligen att jag sluppit detta kejsarsnitt. Tyvärr hade jag ju inte så mycket att välja på, och nu är det som det är… Samtidigt blir jag sur ibland, eftersom jag har varit så oerhört mycket själv med Lukas, med allt vad det innebär. Jag fick lyfta, kånka och släpa på vår lille ängel trots att jag var höggravid. Det var ingen idé att gnälla. Jag var ju ensam hemma, så det var ändå ingen som hörde mig. Sedan tror jag att vi har olika toleransnivåer, Håkan och jag. När jag kämpar med Lukas försöker jag låta det jobbiga rinna av mig, och inte låta det komma åt mig. Ibland är det ingen idé att hetsa upp sig över vissa saker, för det hjälper ändå inte. Situationen är ändå som den är. Där fungerar vi inte riktigt på samma sätt, skulle man kunna säga…

De senaste kvällarna har det varit en fröjd att natta Lukas. Rutinerna ser ju inte riktigt ut på samma sätt som vanligt just nu, men jag försöker ändå sitta hos honom en stund innan jag säger god natt. Vi brukar alltid sjunga några sånger, innan vi avslutar med den sista som alltid är ”Blinka lilla”. I vanliga fall brukar jag stå på knä bredvid Lukas säng och hålla om honom, men just nu är det för svårt att komma upp igen. Därför sitter jag nu på sängkanten när jag sjunger. Sedan får han välja ifall han vill komma till mig. När jag har börjat sjunga har han snabbt som ögat krypit upp till mig och kramat mig. Sedan har han hasat ner och lagt sig med huvudet i knät på mig. När jag har börjat på nästa sång har han återigen kramat mig och sedan har han lagt sig tillrätta i knät igen. Jag har fått stryka honom på ryggen innanför tröjan och han har tyckt att det har varit så skönt. När vi sjungit färdigt har han fått titta lite på film och det har inte dröjt speciellt länge innan han har somnat. Skönt när det går smidigt att natta honom! I kväll verkar det inte gå lika bra… Nattningen är överstökad, men han var alldeles för arg när han lade sig. Han hade bråkat med Håkan på skötbordet. Pappa är ju så dum som inte låter honom klösa sönder sitt stomi-hål. Det arga humöret försvann dock efter ett par sånger, men sova verkar inte vara att tänka på. Nu har han legat och sparkat i sin säng i snart en timme. Är väldigt glad över att vi bor i hus nu, för det låter verkligen som att han masakrerar sin säng totalt. Saga lär nog bli en tålmodig syster, för hon säger inte ett knyst när Lukas lever rövare.

Tyvärr verkar Saga störas mer av sin bråkiga mage. Hon har magknip eller hicka för det mesta, känns det som. Idag har jag varit tvungen att bära henne på armen nästan hela dagen. Magen är jättespänd, men lite då och då lyckas hon bränna av långa rökare som inte är av denna värld. Det känns som att hon inte riktigt vet vad det är för känsla hon har i magen, för hon signalerar att hon vill äta trots att man märker hur spänd hon är över magen. Om hon då istället lyckas fisa blir hon oftast helt lugn och slutar suga på fingrarna och hacka som en hackspett. Inte lätt att vara liten… Idag var första gången som jag märkte att hon vände blicken efter min röst. Häftigt! Det kändes som ett riktigt halleluja-moment, eftersom sådant dröjde längre med Lukas. När han var liten kändes det som att han såg rakt igenom oss istället för att titta på oss. Det var svårt att få någon ögonkontakt med honom, och så var det väldigt länge. Det har snarare kommit de senaste åren. Nu söker han våra blickar, även om han ibland föredrar att snegla på oss i ögonvrån. Därför känns det rätt häftigt när lilla Saga tittar så stint på oss med sina allvarliga ögon, och dessutom följer oss med blicken redan nu. Ska bli spännande att följa med på hennes resa.

~ av angelmamman på 28 maj 2011.

Ett svar to “Vad det kliar!!!”

  1. Underbart att läsa allt du skriver och känna igen sej i allt… Angående gummihuden är det rätt skönt att inte vara lika kittlig som förut. Dom fula ärren syns oftast inte eftersom det praktiskt nog hänger som ett litet (eller större) skydd av hud (eller fett) över det.
    Toleransnivåer; been there, done that! Men 90 i bänkpress är inga problem;)
    Nattning, kan vara ljuuuvligt! Oftast väljer jag Felix nattning framför Alice. Den erbjuder mer gos och färre sagor…
    Tålmodig syrra är bra och smidig kommer hon bli, och snabb! Inga dåliga egenskaper att dras med precis… Resan med henne blir allt ni inte fått med Lukas och inga kommer uppskatta och värdesätta det mer än ni båda. På så vis är våra Angelmansyskon lyckligt lottade! Åh, jag njuter med er. Alice sa häromdagen vid maten: ”Mer” och lyfte handen och gjorde tecknet för mer. ”Felix säger så!” utbrast hon och jag grät av lycka…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: