Tvära kast!

Jag förundras verkligen över hur fort det kan växla mellan gudomliga leenden och illvrål hos Saga. Ena stunden kluckar hon gulligt, säger ”abooo” och bränner av leenden som värmer ända in i hjärteroten. Allt är frid och fröjd fram tills hon i nästa sekund skrynklar ihop det lilla ansiktet, skjuter ut underläppen och skriker så att det skär i märg och ben. Vad var det som hände? Jag försöker trösta, men inget jag gör verkar vara bra. Då skulle man bra gärna vilja veta vad som rör sig i det söta lilla huvudet. Trots att hon har börjat babbla ganska mycket, och ibland försöker förklara ett och annat för mig med sina ”abooo”, ”ah” och ”whoooo” är jag helt lost. Vart sjutton är instruktionsboken? Det är väl kanske bara att inse att hon har fått sin mors temperament. I så fall är det väl bäst att skaffa öronproppar och skyddshjälmar till hela familjen redan nu, ifall hon också får för sig att leva rövare i Stockholm om ett par år. Hur snäll och rar jag än kan verka vara i dagsläget ;-), har jag ett förflutet som otacksam träsko-sparkare i Den Kungliga Hufvudstaden. Det ni! Arg som ett bi sparkade jag av mig ena träskon och var nära att knocka en man som gick en bra bit framför oss. Kunde ha slutat illa! Håkans temperament var väl inte heller det bästa när han var liten, så Saga kanske blir en riktig liten ligist. Men vem vet, det kanske behöver vara lite krut i den tösen för att klara av att ha en angelmanfilur till storebror. Om inte annat för att kunna krama lika hårt som han gör 🙂

~ av angelmamman på 06 augusti 2011.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: