Permission.

I kväll fick vi komma hem på permission. Tyvärr, skulle man kunna säga. Visst, Lukas tycker att det är härligt att vara hemma, men vi fick inte åka hem för att han mår bättre. Orsaken var i stället att stafettläkaren inte hade en aning om vad han skulle hitta på. Dessvärre var han inte karl nog att säga det till oss personligen, utan vi fick reda på det 6h efter förmiddagens EEG. Istället för att åka hem kl 19 hade vi kunnat åka kl 13. Det är många, långa timmar för en uttråkad angelman. Tur att jag har en så fin son! Det kunde ha varit värre, men eftersom han var så sliten idag hade han till och med ro att ligga med huvudet i knät på mig i en kvart. Mysigt!

EEG-t gick i alls fall bra. Kurvorna blev väldigt tydliga, så det skulle nog bli lätt för läkarna att tyda dem. Vi hade hoppats att resultatet skulle vara bättre än det EEG-t som togs i förrgår, eftersom han igår fick Iktorivil intravenöst för att bryta kramperna. Tyvärr hade det ingen effekt alls. Om det hade haft full effekt hade Lukas fått börja med en ny medicin idag. Eller snarare en gammal bekant: Suxinutin. Om resultatet hade blivit litet, men ändock en förbättring, hade han fått en ny Iktorivil-dos idag. Nu hade det alltså ingen verkan alls, så därför står vi fortfarande och stampar på samma ställe samtidigt som Lukas blir sämre 😦 . Nu ligger han i alla fall och sover i sin säng. Han älskar verkligen sitt blå ”terrarie”. Där känner han sig verkligen trygg.

Saga blev överlycklig när jag kom hem. Hon tjöt ljusa glädjetjut och rumpstudsade när hon fick syn på mig. Det känns gott i hjärtat! Hon har, till skillnad från sin bror, svårt att somna i kväll. Hon sover en liten stund, men sedan vaknar hon med gråt: ”Mamma, är du kvar? Du har väl inte försvunnit?” Lilla stumpan! Det är inte lätt att få grepp om denna stora, vida värld, men det kommer ska du se.

Avslutar med en kul grej. Hon har faktiskt börjat röra sig lite! Tjoho!!! Inte mycket, inte snabbt, och inte framåt, utan hon skjuter sig bakåt med sina starka små armar. Duktig tjej! Hon såg så nöjd och stolt ut samtidigt som hon var påväg att nästan försvinna in under soffan :-).

Annonser

~ av angelmamman på 21 januari 2012.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: